Härlig dag.
Jag började min dag med att gå till stranden och ta mig ett dopp. ÄNTLIGEN.
Insåg dock att mina baddräkter satt skitfult på mig så det blev linne och trosor.
Gick dit vid 8:30, men det tog emot, enormt mycket kan jag säga.
tankarna flög som tusan.
'Tänk om det är mycket folk'
'Vågar man verkligen gå i'
'Kommer dom stirra på en.'
'Ser det oerhört dumt ut att bada i detta'
'Kanske skulle jag gått hit ännu tidigare'
Fanns dock bara en person på hela stranden men jag var lika orolig ändå. Stod i säkert 10 minuter och bara tittade ut på vattnet med fötterna i vågorna.
Tänk att man är så otroligt osäker på sig själv att man inte ens vågar sig i vattnet även om det bara är en person i närheten.
Det kommer ta mycket mer jobb än att bara bli av med vikten innan man får något som ens liknar självförtroende på det planet tror jag. Tänk om jag kunde få upp modet att ha bikini. Det hade varit något det.
Jag har ju inte vågat mig till stranden på flera år pga denna rädsla. Å det är verkligen synd eftersom jag älskar verkligen att bada.
Jag bestämde mig för att gå upp när jag såg att det började ramla in ett par familjer från campingen.
Grejen är den att om jag hade haft med mig någon mer hade detta inte vart något problem. Så har det alltid varit. Att göra saker själv det är där det största problemet ligger.